Olof & Katharina

Vem var Olof och Katharina?

Olof Svensson född 1828 var hemma från Fryksdalen i Värmland och hade 1854 flyttat till Bergsjö i Hälsingland där han var verksam inom sågbranschen som expanderade snabbt på den tiden.

Olof var under sin första tid i Hälsingland inkvarterad hos torparen Pehr Jonsson i Elfsund, Bergsjö. Äldsta dottern i huset var Katharina född 1833.

Olof och Katharina Svensson gifte sig 1857 och Olof gjorde en snabb karriär inom sågindustrin och blev så småningom delägare och disponent för Gällsta såg. År 1875 sålde Olof sina intressen i sågindustrin och köpte Hintsa gård i Reso utanför Åbo. Familjen emigrerade till Finland och steg i land i Åbo i oktober 1875. Släktgården Hintsa med Olof och Katharina och deras 11 barn skapade grunden för en stor släkt i vilken sammanhållningen var särdeles stor.

Minnet av Olof och Katharina och samhörigheten mellan deras efterkommande upprätthålls inom ramen för Olof och Katharina Svenssons släktförening rf.

Olof

Olof föddes den 10 september 1828 på gården Tömtfall i Bada by i Fryksände socken i norra Fryksdalen i Värmland. Området ligger vid södra gränsen till Finnskogarna, d.v.s. det område dit finska inflyttare bosatte sig på 1500 – 1600 talet. Gården var fattig och i närheten fanns Bada bruk. Det betydde att det också fanns herrskapsfolk i närheten och Olof kunde alltså redan som ung se och jämföra, han hade något att se upp till, och detta utgör kanske en av förklaringarna till hans starka vilja att ta sig framåt och uppåt i livet.

Föräldrarna och farföräldrarna var också födda i Fryksdalen, fadern Sven Olsson 1796 och modern Karin Persdotter 1786. Sven var hemma från Östra Ämtervik som ligger litet längre söderut i Fryksdalen (där för övrigt Selma Lagerlöfs Mårbacka ligger). Olofs syskon var stora syster Katrina född 1817, storebror Per född 1825 och lillebror Nils född 1830. Nils dog tidigt och Per flyttade till Norge medan Katrina var den som tillsammans med sin man så småningom övertog gården.

Pappa Sven Olsson blev ägare till den nyetablerade gården Tömtfall i början av 1820-talet. Man bildade nya gårdar på utmarkerna till de stora gamla gårdarna och Tömtfall var en sådan. Uppenbarligen var alltså pappa Sven första ägare till gården och följaktligen har gården funnits inom släkten under hela sin historia fram till 2010 då arvingarna efter Gustav Svensson (1922 – 2009), sonsonson till Olofs syster Katrina, sålde gården.

Om Olofs ungdomstid vet vi inte mycket. Han lär inte ha gått i skola. Folkskolan infördes i Sverige 1842 men då var det redan tid för den 14 årige Olof att ge sig ut i arbetslivet.  Sannolikt jobbade han som dräng på hemgården och granngårdarna och med att leverera stock till Bada bruk. Underleveranser till bruken var ofta en viktig del av de omgivande gårdarnas verksamhet. Så småningom jobbade Olof som rallare vid Sveriges första järnvägbyggen och lär ha lärt sig att läsa och skriva av arbetskamraterna. Han beskrivs som en ståtlig karl. Han var munter och levnadsglad och färdig att ta itu med allt vad livet bjöd på. Han var tydligen också framgångsrik för han avancerade till faktor d.v.s. arbetsledare.

Olofs arbete förde honom tidvis till Hälsingland och 1854, 26 år gammal och flyttade Olof stadigvarande till Bergsjö i Hälsingland. Det var den stora expansionen i sågindustrin som har jämförts med guldrushen Klondyke som lockade Olof att flytta till Hälsingland. Han hade blivit anställd som flottningsledare vid Stocka bolag.

Olof var under sin första tid i Hälsingland inkvarterad hos torparen Pehr Jonsson i Elfsund, Bergsjö. Äldsta dottern i huset var Katharina född 1833.

Katharina

 

Katharina Pehrsdotter föddes den 20.10.1833 i Elfsund (Älvsund) i Bergsjö socken i Hälsingland. Elfsund var en ganska avlägsen ort i inlandet. Hennes far Pehr Jonsson, född 1810 i Bergsjö var innehavare av skattetorpet Elfsund 1 och hennes mor Karin var hemma från grannsocknen Hassela. Pehrs far Jonas Pehrsson Schalberg var bonde i Elfsund och farfar Per Olsson Schalberg var soldat i Hälsinglands regemente och deltog i striderna i Pommern 1757 – 60. Bland förfäderna finns också Erik Olofsson även kallad Strömmings – Erik född av finska föräldrar ca 1580. Han omnämns som ”bofast finne” i Vrångtjärn och hans hemman växte sig stort. Skogsarealen sägs ha varit 1800 ha.

Katharina var äldsta barnet och hon hade sju syskon. Familjen var fattig. I bouppteckningen efter Pehrs död 1888 uppgick tillgångarna till 198,32 kronor och skulderna till 27,50 kronor. Gården hade redan 1864 övertagits av Katharinas bror Pehr Persson även kallad Bergsjö – Pelle, känd som lekmannapredikant. Bröderna Jonas och Hans emigrerade till Nordamerika 1865 liksom systern Margareta 1867. Bröderna Erik och Anders hade avlidit tidigare så kvar i hembygden fanns förutom Katharina och Pehr yngsta systern Anna Brita född 1860.

Olof och Katharina

Tycke uppstod mellan Katharina och Olof som var inkvarterad hos familjen. Detta resulterade att en son Sven Petter (Svante) föddes i december 1856. Bröllopet mellan Olof och Katharina inföll den 17.4.1857. Familjen bodde kvar i Elfsund och dottern Mathilda föddes där i januari 1858.

Olof var nu flottningsledare i Stockabolaget, var arbetsam och framåtsträvande och avancerade i bolaget och redan 1858 flyttar familjen till gården Smens i Elfbohed, även kallad Stockaviken, i Harmånger. Här håller familjen på att bli herrskap och har råd att hålla sig med tjänstefolk.  År 1864 flyttar familjen till gården Åvik i en mera välmående del av Bergsjö. Åvik är Olofs tjänstebostad och innebar ytterligare ett steg uppåt socialt och ekonomiskt. Ett tecken härpå är att Olof anställde en egen guvernant för familjen, fröken Forsell från Stockholm; barnaskaran hade nu utökats med Erika, Karl, Alma, Ida, och Alfred. Fröken Forsell var av allt att döma en central person i familjen och särskilt duktig i att lära ut musik.

Olof var känd som duktig och arbetsam och blev av grosshandlare August Möller från Stockholm och fabrikör Edvard Frisk från Hudiksvall erbjuden att bli disponent och delägare med en tredjedel i Gällsta såg. Han fick betala av sin insats så småningom genom sitt arbete. Det var en god affär för Olof. Familjen flyttade 1870 till Gällsta herrgård med allt möjligt fritt både hästar och kor och produkter från gården.  Gällsta ligger nära havet i Gnarp socken norr om Bergsjö.

Fröken Forsell följde inte med till Gällsta utan de äldre barnen skickades till skola i Hudiksvall men Mathilda måste sluta redan följande år, då mor Katharina råkade ut för en olycka. Hon bränner sig på en oljelampa som hon skall släcka och skadar sig allvarligt. Hon låg till sängs i åtta månader och den högra armen blev obrukbar.

På Gällsta föddes ytterligare tre barn till familjen: Nils, Anna och Herman. På Gällsta hade man ett tiotal anställda, pigor, drängar, symamsell och kusk. Man hade stort umgänge med ståndspersoner i Bergsjö, Gnarp och Jättendal.

Också Olof råkar ut för ett olycksfall; han kör omkull på hemresan från en tjugondagknutbal i Jättendal och en ispigg rev upp pannan. Efteråt fick han ansiktsros och yrade i nio dygn och var nära döden. Enligt Mathilda ”tyckte vi alla att det ej sen var så bra med hans förstånd”.

Olof beslöt sig redan 1875 för att sälja sin andel i sågbolaget. Huruvida detta hade att göra med olyckshändelsen eller på att utvecklingen inom sågbranschen var sådan att Gällsta sågs konkurenskraft var hotad på sikt vet vi ej men tidpunkten var troligen väl vald. Köpare var Adolf Unger som ville att Olof skulle kvarstå som disponent men Olof avböjde.

Olof reste våren 1875 till Stockholm för att skaffa sig en egen gård. Där kunde han konstatera att priserna i trakten var så höga att hans pengar inte räckte till. Han såg då en annons i tidningen om Hintsa gård i Reso utanför Åbo som utbjöds billigt. Olof slog snabbt till och köpte gården. Det påstås att han inte ens sett gården före köpet men andra säger att han nog varit över och besett den.

Familjen emigrerar således till Finland och steg iland i Åbo i oktober 1875. Mathilda, 17 år, beskriver ankomsten: ”Det var efter en svår resa, som vi den 8 oktober 1875 landade här i Åbo, där allt luktade lök och ryss”

Mathilda skriver: ”Gården var i uselt skick och jag tror nog att pappa många gånger ångrade sig, ty nog magrade han alldeles första året. – Vi sörjde mycket att nödgas komma hit, och jag tror nog att pappa många gånger ångrade sig, ty lika frikostig och glad, som han var i Sverige, lika snål och gnatig var han här. Mamma trivdes bättre, ty hon hade nog så mycket arbete hemma.”

Hintsa var en egendom med gamla anor. Gården omnämns första gången år 1390 och omkring 1450 skänktes gården till Nådendals kloster. En fullständig ägarförteckning finns från och med 1540. Stamlägenheten, som varit rusthåll, köptes till skattehemman 1759. Under 1800-talet ägdes gården omväxlande av bönder och ståndspersoner. Den nuvarande huvudbyggnaden i empirestil blev färdig 1837.

Det tog sin rundliga tid innan Olof och hans familj började känna sig hemmastadda på Hintsa. Med idogt arbete sattes Hintsa i skick och Olof och Katharinas liv som godsägare stabiliserades. Man fick så småningom ett rätt livligt umgänge i Åbo och de flesta av barnen gifte sig med Åbobor.

Om Olof berättas att han tyckte om att kommendera och dirigera. När arbetarna märkte att husbonden var i antågande, sändes chiffermeddelandet ”kuu nousee”. Förutom jordbruket ägnade sig Olof också åt trävaruaffärer med varierande framgång. Han tyckte om att göra långa promenader och skötte sin kondition genom att hugga granris till ”silppu”. Klockan sex varje kväll skulle han ha sig en het romtoddy. Olof var intresserad av historia och särskilt Napoleon. Hans favoritlitteratur var en diger Napoleonbiografi i ett tiotal volymer.

Katharina födde ytterligare ett elfte barn 1879 som nästan 46 – åring. Flickan döptes till Thyra. Katharina med sin skadade högerarm var ganska kry till början av 1890-talet, då hon fick svår reumatisk värk i höften. Hennes ben förlamades och hon fick sitta orörlig i fem års tid.

År 1899 övertog äldsta sonen Svante gården och löste ut sina syskon. Olof dog 1901 och Katharina ett år senare.

Barnen hade många öden men sammanhållningen var god också inom följande generation: kusinerna. Hintsa var som ett andra hem där släkten samlades till bl.a. julkalas.

Olofs och Katharinas efterkommande är nu cirka 400 personer bosatta i Finland, Sverige, Norge, USA, Kanada, Frankrike , England, Österrike, Spanien etc.